Är min tik en bitch?

Det har jag nämligen fått höra många gånger. Tilla, min 8-åriga kooiker, hon är en sådan bitch. Hon fräser, skäller och nafsar, helt utan orsak enligt de flesta, på alla hundar hon träffar och sen går hon undan och surar. Sån har hon alltid varit, sen hon kom till mig som 8-veckors valp. En riktig bitch.

Jag tyckte också det, de flesta andra hundar betedde ju sig inte alls sådär. Jag gjorde vad jag kunde och tränade med positiv förstärkning, sade till henne ”på skarpen”, gav ”paragrafläsningar” och höll henne undan från andra hundar så gott jag kunde. För det kunde jag i alla fall läsa av hennes språk, att hon var obekväm när andra hundar kom för nära inpå. Men det gav ju inte henne rätten att bete sig som en bitch, eller?

Faktum är att idag får hon lov att vara en ”bitch” och hon får till och med beröm för det. Bara det att idag skulle jag aldrig kalla henne en bitch och den som kallar henne för det får en föreläsning i hundspråk, hundars rätt att hävda sig och hundar som är obekväma. ”Va? Ska jag verkligen säga berömma min hund när hon står och tokmorrar, lyfter läppen och gör utfall åt den stackars hunden som står i köket och inte ens vågar gå förbi henne? Den hunden har ju inte gjort henne någonting?” Så vart min reaktion första gången jag fick höra av min goda vän Yvonne Mattson att jag skulle testa o berömma min tik när hon hade sina fjantigheter för sig. Men eftersom jag alltid har varit en väldigt öppen person och villig att ta till mig nya saker så var jag inte sen med att prova.

Det var som magi första gången jag gjorde det. Tilla fräste och morrade, gjorde sig klar för ett högljutt utfall så som osäkra, bitchiga hundar brukar göra, mot en stackars jycke som tittade storögt på henne. Istället för mitt vanliga, irriterade och barska: ”Men Tilla, nej” så sa jag med lugn och mjuk stämma, ”braaa.” och Tilla blev minst sagt paff. Ju mer jag berömde, eller bekräftade henne – ett ord som jag hellre använder – desto mer avtog hennes känsla av att försvara sig och hon fick mycket lättare att acceptera den andra hundens närvaro.

Varför fungerar egentligen det här? Jag har testat med klicker, klickat när hon inte morrat, skällt och haft sig, ignorerat när hon varit ”olydig”, allt enligt konstens regler. Jag tror det handlar om att för att hon ska acceptera den andra hundens beteende (närvaro) så måste jag som ägare a.k.a. tryggheten också acceptera hennes beteende. För saken är den att i den situationen som hon befinner sig i, känner hon sig obekväm, men vi tycker inte att hon ska få reagera som hon gör bara för det. Men vad vi då säger till henne är att det inte är okej att vara obekväm, vilket inte fungerar så bra och gör att hon blir ännu mer obekväm och dessutom osäker på dig, tryggheten. Så det jag egentligen säger till Tilla när jag bekräftar henne är: ”Det är okej, du får vara obekväm, du får säga till, jag är här och beskyddar dig, så du behöver egentligen inte vara rädd”. Jag står på hennes sida och hon behöver inte känna sig tvingad att ta på sig hela ansvaret för sin egen säkerhet. Tonläget när jag säger det är viktigt. Det ska inte vara det beröm vi använder när hunden gör rätt om du t.ex. tränar trix, lydnad eller agility, utan ett beröm som är trygghetsgivande och lugnande. Vi vill inte höja hundens intensitet, snarare få ner den i intensitet.

Det här gör jag nästan bara om vi träffar hundar som vi måste umgås med. Ute på promenad kör vi med gammal hederlig positiv förstärkning á la klickermetoden, belöning när hon inte reagerar och när hon tittar på mig, om det ens skulle behövas. Den hunden vi möter då behöver hon ju inte träffa igen (skulle vi behöva umgås med den går jag över till andra metoden) så då försätter jag henne inte i en obekväm situation där jag tvingar henne att välja mellan att ignorera en närvarande hund eller att bli reaktiv i en obekväm situation, eftersom den andra hunden försvinner snabbt.

Det är viktigt att min hund känner sig trygg och att hon känner att hon har rätt att säga till när hon inte känner sig trygg. Och samtidigt som jag bekräftar henne så är det viktigt att ägaren till den andra hunden gör detsamma med sin. Inte älta eller tycka synd om, utan bara bekräfta att situationen är okej, din reaktion är okej, du fixar det här. Så att båda hundar får stöd, stöd i att kunna umgås med varandra på varandras villkor.

Tilla är en hund som inte vill ha bråk, utan hon har bara ett väldigt aversivt sätt att ”hälsa” på hundar. En hund som har mycket starkare reaktioner än så och faktiskt kan tänka sig att börja bråka, kan man behöva behandla annorlunda, men ibland räcker det faktiskt med att visa sitt stöd. Prova så får du se. Och kom ihåg, respektera din hund, respektera hens känslor och stå upp för den.

Tilla

Tilla

Annonser

Känslor och beteenden

Jag försöker i största mån jag förmår att se världen ur mina hundars perspektiv när vi är tillsammans. Jag är egentligen mer uppmärksam på och intresserad av mina hundars känslor än deras beteende. Dock så är det deras beteende som avslöjar deras känslor och det krävs att man är medveten om vilka känslor de olika beteendena speglar. Eftersom vi i dagens samhälle och med rådande allmän vetskap om hundars beteende och känslor finner många beteenden oacceptabla ur människosynpunkt behandlar vi i värsta fall hunden fel i förhållande till dess känslor. Det kan då till synes verka som att jag behandlar mina hundar helt tokigt i vissa situationer baserat på deras beteende (t.ex. att jag berömmer vid ett allmänt sett ”oönskat” beteende) men egentligen är det hundens känsla jag jobbar med. Och för att kunna veta om det är ett beteende eller en känsla man förstärker eller jobbar med så krävs det att man har kunskap om om hundars beteenden med tillhörande känslor – kunskap som kan vara lite kenpigt att få tag på idag, men det går!

Något att vara väldigt medveten om när man jobbar med hundar, är att känslor smittar. Och jag vill säga att det inte bara är våra känslor som smittar av sig på hunden utan även tvärtom. Men om man är medveten om sina känslor (något som är unikt för människa) så kan man också medvetet ändra dem. När man väl har lärt sig detta, att kunna leva och träna emd sin hund på ett känslomässigt plan, det är då man kan njuta av sitt hundhavandeskap till fullo.

För en del ligger det här förvånadsvärt naturligt till hands att uppnå med sin hund, men för de flesta (skulle jag vilja säga) är det något man måste träna på, varav jag är en av de sistnämnda. Om detta beror på oss som individer eller på samhällets förväntningar och krav, det vet jag inte, kanske både och.

I vilket fall som, så är det detta sätt att leva med mina hundar som jag trivs allra bäst med och som fungerar allra lättast. Och jag skulle vilja säga att mina hundar känner likadant.

DSC01939

Jag och Tilla

Mer att läsa i ämnet:

Hundens språk och Tankar, Per Jensen.

Hunden som skäms, Per Jensen.

Gygax, L., Reefmann, N., Pilheden, T., Scholkmann, F., & Keeling, L. 2015. Dog behavior but not frontal brain reaction changes in repeated positive interactions with a human: A non-invasive pilot study using functional near-infrared spectroscopy (fNIRS). Behavioural Brain Research, 281, 172–176.

Harris, C. R., & Prouvost, C. 2014. Jealousy in dogs. Public Library Of Science (PLOS ONE), 9, 7, e94597.
Länk: http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0094597

Muller et. al. 2015. Dogs Can Discriminate Emotional Expressions of Human Faces. Current Biology, 25, 601-605.
Länk: http://dx.doi.org/10.1016/j.cub.2014.12.055

Romero, T., Ito, M., Saito, A., & Hasegawa, T. 2014. Social modulation of contagious yawning in wolves. Public Library Of Science (PLOS ONE), 9, 8, e105963.
Länk: http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0105963

Yong, M. H., & Ruffman, T. 2014. Emotional contagion: Dogs and humans show a similar physiological response to human infant crying. Behavioural Processes, 108, 155-165.

Zsofia Sumegia, Katalin Olahb, C., & Topalb, J. 2014. Emotional contagion in dogs as measured by change in cognitive task performance. Applied Animal Behaviour Science, 160, 106-115.

Ett nytt syfte

Jag ska göra ett nytt försök att ge liv i bloggen. Problemet innan har varit att jag inte vetat vad jag vill ha ut av bloggen, vad jag vill skriva och vad jag vill framhålla. Nu har jag bestämt att jag till största del kommer att använda bloggen för att skriva av mig om mina tankar rörande hundar. I mitt umgänge med mina och andras hundar, med mina vänner och i den utbildning jag läser, så lär jag mig så otroligt mycket hela tiden och framförallt det senaste året så har jag insett så många nya saker att jag känner mig tvungen att berätta om dem. Jag har en hel drös med händelser och ämnen som jag vill skriva om och jag hoppas att det kommer att gå som jag tänkt mig och jag önskar verkligen att det kan vara uppskattat även hos andra.

Jag har även tagit tag i att sakta men säkert uppdatera hemsidan, som alltid är min utgångspunkt när det kommer till info om mig och mina hundar, och nu börjar det se bra och riktigt ut igen. Det är fortfarande några små detaljer som behöver fixas till, men det är nog inget utomstående tänker på. Men om du är ny besökare så kan man alltid gå in där och läsa mer :) http://www.taggadetassar.se

Hej så länge!

IMG_3355

Jag och Flora

Trevligheter, sociala samspel och trygghet

I helgen som gick var jag och hundarna på vår första kooikerträff i Stockholmstrakten :) Vi har ju bara varit på kooikerträffar i Skåne innan så det kändes nästan som första gången ändå, på nytt ställe och med nya människor, fastän jag träffat de flesta förut ;) Vi träffades hemma hos Ingela och totalt tror jag att vi blev 19 kooikrar som följde med ut på promenad. Vi hade även några rasintressenter med oss och det är alltid extra trevligt! Promenaden  ledde mot en sjö vilket Flora blev helt överlycklig över, lite mer än önskvärt av mig, som vanligt…

Det var lite trix och fix att ta sig dit och hem, men med hjälp av mina trevliga medmänniskor så löste sig allt bra och det var väldigt skönt att komma hem på kvällen, helt utslagen, både jag och hundar.

Idag hade vi möte i projektarbetesgruppen hemma hos Martina som har en aussie och en border collie-valp. Tilla fick stanna hemma men Flora fick följa med och ha lite kvalitétstid med matte på tu man hand :) Martinas hundar var väldigt trygga och tog emot Flora på bästa sätt! Flora däremot tyckte det var läskigt i början, men efter att ha fått sitta i mitt knä ett tag och blivit lugn och trygg så gick det bra att hoppa ner på golvet och interagera lite. Sen blev det ju faktiskt riktigt roligt, speciellt att leka med Molly, aussie-tiken :)

Flora kan reagera lite starkt ibland utifrån sina känslor men hon avreagerar väldigt snabb. Det som också är bra är att hon känner sig så pass trygg hos mig att efter en stund i min famn, med de andra hundarna luktandes och undersökandes av henne, så tycker hon att faran är över :) Flora har ett väldigt bra hundspråk och har alltid haft, hon går ihop med i princip alla hundar. Hon får dock ofta ett stresspåslag som kräver att jag lugnar ner henne. Och jag är jätteglad att hon söker upp min trygghet när hon tycker det blir ohanterbart, så därför besvarar jag alltid det, vare sig det är att lyfta upp henne i famnen eller bara uppmuntran och beröring. Så länge hon sedan avreagerar och återfår självförtroendet på egen hand. Jag tycker inte att det är juste mot en hund att avfärda hen som känner starkt obehag i någon situation. Det gäller att veta vilken nivå man ska ta det till, hur ens hund reagerar på dina aktioner och vilket resultat det kommer få. Flora är en typisk hund som får ut mycket positivt genom att jag lyfter upp henne när hon känner extrem obehag. Hon tillåter t.ex. hundar att nosa och undersöka henne när hon är hos mig just för att hon litar på mig. En hund kan alltså bli stärkt på både ett negativt och ett positivt sätt genom att bli upplyft.

Nu är det relativt sällan jag behöver lyfta upp Flora men ville ändå berätta lite om hur jag tänker om det då man alltid får höra att man inte ska lyfta upp sina hundar bland andra hundar. Jag anser att det är beroende av hur man hanterar situationen innan, under och efter upplyft och att man måste se på vilket sätt det påverkar hunden. Vill också påpeka att man aldrig skall ömka hunden med röst eller beröring utan att prata uppmuntrande och på ett sätt som stärker din hund och inger självförtroende att hantera situationen den känner obehag inför, på ett bra och korrekt sätt samt att man stryker hunden lugnt över utvalda kroppsdelar som inger trygghet. Detta möte skedde t.ex. dessutom inomhus och hade säkert utspelat sig på ett annat sätt utomhus.

Nåja, hej så länge :)

Kooikerträffen

Från idag